Oj, vad en del kommer att bli uppretade när årets Fredspris tillkännages av Norska Nobelkommitén på fredag. Dess ordförande, Thorbjörn Jagland, generalsekreteraren i Europarådet och f.d. statsminister i Norge citeras idag säga:
"Jag är nästan lite förvånad över att norska medier inte insett vem som får fredspriset. Om man följer med i riktiga internationella medier är ju detta precis rätt .... Det blir en personligt stor ära för mig att få tillkännage årets pris. Jag tror att det kommer att ses som ett mycket viktigt pris."
Naturligtvis finns det de som hoppas på Wikileaks. Men turbulensen och striderna och misstagen runt den sajten gör att den inte kan få priset, även om den visat att transparens kan få även världens supermakt att bli skakis. (Update: Här har Verdens Gang tre kandidater. Hos The Guardian kan man inte heller välja den som får priset. SvD talar om en tunisisk bloggerska. DN, DN, DN, DN)
(Uppdatering: Jag hade fel! DN. I och för sig symboliskt korrekt pris men möjligen något diffust i att samla ihop tre disparata figurer på ett tema).
Jag var i Istanbul nyss på en kombinerad fågel- och kulturresa. Över Bosporen flyttar ju stora mängder rovfåglar och storkar på hösten. Istanbul har väl uppåt 15 miljoner invånare. Man märkte att Turkiet har väldig ekonomisk tillväxt. Högst i G-20, högre än Kina, upp från plats två år 2010 med 11,7 %. I Istanbul kan man åka miltals på 3-4-filiga motorvägar, ofta kantade av lyftkranar som reser nya höghus eller kullar som täcks av helt nybyggda bostäder.
Jag kikar efter örnar i Istanbul. Europa på andra sidan Bosporen. 10 sep 2011. Foto: Per-Olof Swartz.
Tur nog var jag där samtidigt som Turkiets premiärminister Recep Tayyip Erdoğan gjorde en fullkomligt triumfatorisk och rockstjärneliknande turné genom länderna där den arabiska våren slagit till: Egypten, Libyen och Tunisien. Jag läste två olika engelskspråkiga turkiska tidningar och såg nyhetssändningar på turkiska och insåg att något stort var på gång att hända. När jag kom hem verkade alla säga att "det hade jag missat, eller så stod det kanske inget om det i svensk media". De enda kommentarer jag hörde om Erdogan var att han var galen som ville ha krig med Israel genom fartygseskorter till Gaza, krav på en palestinsk stat, och en (förväntad) DN-ledare som missar vad som håller på att ske.
Erdogan har helt tagit avstånd från Assad i Syrien. Israel ser han som ett nukleärt hot, GP, SvD. Men genom att göra detta tar han samtidigt avstånd från Iran, som ju stöder Syrien, vill ha kärnvapen och stöder Hamas, som inte erkänner Israels rätt att existera. Erdogan vill ta över från Iran som en ledstjärna för arabvärlden i Israelfrågan. Han vill ha en palestinsk stat. Parallelt med en israelisk. Att DN kan missa det hopp som föds nu ... (Jag har bara skrivit en gång om Israel-frågan och avstår helst).
Erdogan hade "audienser" för alla som betydde något i Egypten. Han mötte alla partiledare i det Egypten som skall gå till val. Han mötte de viktigaste religiösa ledarna, de högsta militärerna, ministrarna, universitetsfolk, han talade inför Arabförbundet, inför studenter. Och han hade ett entourage på 200 personer med sig på sin "Arabian Spring Tour". Erdogan talade konsekvent om att det är dags för demokrati och sekulära konstitutioner i arabvärlden. Han uppträdde som en stor statsman, medveten om att han vill ändra historien.
Erdogan har i Turkiet har tagit civil kontroll över militären. Generalerna är borta. Turkiet har alltid haft en stand-by-militär redo att ta över styret av landet, något en del är ambivalenta över eftersom militären varit en sekulär kraft. I längden kan man dock inte ha samhällen där vapenbärare hotar politiker. Men Erdogan tycks vara en besluten demokrat trots allt, även om han företräder ett moderat islamparti. Turkiets kristdemokrater.
Turkiet gör symboliskt viktiga saker. Det första flygbolaget som började flyga reguljärt när flygplatsen i Libyens huvudstad öppnade var - surprise (not!) - Turkish Airlines.
TIKA, Turkish International Cooperation and Development Agency, motsvarigheten till SIDA, börjar få inflytande i den muslimska världen genom sina hjälpprojekt. En 170 man stark turkisk delegation med experter från åtskilliga turkiska ministerier besökte Somalia i början av september, då också ett hjälpskepp från Turkiet anlände, lastat med alltifrån tält och mat till fem fullt utrustade ambulanser. Turkish Airlines hade skickat fraktplan fulla med hjälp tidigare och lovar att bli det första bolaget med reguljära flighter på 20 år.
Och Erdogan då? Jo, han var och banade väg i Mogadishu för turkiskt inflytande en månad tidigare, som första icke-afrikanska ledare på 20 år.
Stora moskén i Bursa, (ca 2 miljoner inv). Notera affischer för insamling till Somalia. 12 sep 2011.
Jag citerar kolumnisten Donald Lancashire i Turkey Star, en engelskspråkig turkisk tidning, angående Erdogans status i den uppvaknande arabvärlden:
" ... and in these countries the Turkish Prime Minister is seen as something of a hero. Over the past decade he has brought a backward country always living in fear of their armed forces to be an economic powerhouse in the region and a strong democracy espousing moderate Islamic views. In seeking a model of their own political futures many of the countries in the Middle East and North Africa which are throwing off the shackles of the past feel they need look no further than Turkey. Where Mr Erdogan leads other will follow and Turkey's call for the lifting of sanctions on the Palestinians and a recognition of their right to an independent homeland recognised and supported by the International Community will be needed."
Internt finns förstås en del att göra med västeuropeiska mått. Regeringen driver på om filtrering av Internet för att "skydda den turkiska familjen". Lagen skulle ha börjat gälla i augusti men har mötts av stora protester, bland annat demonstrationer i Istanbul med tusentals deltagare. Att sådant förekommer är ett positivt tecken. Jag talade med en amerikanska som bor i Istanbul och hon hävdade att lagen nu var uppskjuten till någon gång i november. Det hela kan tydligen nå Europadomstolen i Strassbourg. Jag skulle uppmana EU-parlamentariker och andra att lyfta detta turkiska problem på det sätt de kan, Christian Engström?Turkiet vill ju trots allt bli medlem i EU (eller vill de?).
Allt tyder på att Erdogan och Turkiet vill leda den islamska världen in i en ny era. Nobelkommitén tycks vilja knuffa på utvecklingar i en viss riktning. Att Erdogan får Fredspriset kan bli ett lyft för sekulära krafter och vara ytterligare en sak som gör att den arabiska våren får mer momentum.
Frågan är bara om Erdogan hann nomineras innan den 1 februari 2011. Sådana är reglerna. Jag tror det. Han har varit en ledare på uppgång ett bra tag. Just den 1 februari 2011 meddelade Erdogan att han stödde protesterna i Egypten.
Om jag har fel får han väl Fredspriset 2012 :)
Förresten fick Piratpartiet i Tyskland idag 8 % i den senaste opinionsundersökningen på riksplanet.
Recent Comments