Högsta Domstolen frikände ju idag mangakännaren Simon Lundström för innehav av teckningar som han tidigare hade fällts för i Tingsrätt och Hovrätt. Länk till HD.
För 38 av teckningarna fann man att det inte är straffbart för någon att inneha dem. En av bilderna ansågs som straffbar men att det för Simon Lundström som mangaexpert och översättare var försvarligt och att just han inte skulle dömas för den.
Jag skulle hävda att HD undvek att ta ställning till en viktig princip hela vägen ut. Så här:
Man delar upp materialet i två grupper. För 38 av bilderna anser man: "Men samtidigt rör det sig om fantasifigurer och det är uppenbart att det inte är fråga om avbildningar av några verkliga barn.".
HD menar att det är oklart om lagstiftarna avsåg att kriminalisera den typen av bilder. Man ställer då en fråga som normalt lagrådet gör innan lagförslag läggs fram: Vore en sådan inskränkning i överensstämmelse med svensk grundlag, närmare bestämt Regeringsformen där Yttrande- och Informationsfrihet stadgas? Med informationsfrihet menar man "rätt att ta del av andras yttranden", exempelvis då inneha en bild som någon annan skapat.
HD väger informationsfriheten i relation till syftet med en eventuell kriminalisering av innehav av tecknade fantasifigurer. Syftena har man letat fram i förarbetena.
Det huvudsakliga skälet till att kriminalisera tecknade bilder var att sådana "pornografiska bilder är kränkande för barn över huvud taget". Själv underkänner jag ett sådant skäl helt. Att förbjuda innehav av någon form av information, text eller bild, för att den "kränker" en grupp i allmänhet är helt enkelt aldrig godtagbart.
HD tar dock fasta på detta och hittar två lägre rankade skäl: att man inte kan utesluta att levande barn använts som modeller samt att bilder skulle kunna användas till att locka barn till sexuella handlingar.
Vad gäller fantasiteckningar anser man att ett innehavsförbud av sådana vore en oproportionerlig inskränkning i informationsfriheten, givet de syften med kriminalisering som lagstiftarna angivit:
"Det anförda leder till slutsatsen att en kriminalisering av innehav av de 38 nu berörda teckningarna skulle gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till de ändamål som har föranlett straffbestämmelsen. Vid en tolkning i överensstämmelse med regeringsformen kan straffbestämmelsen därmed inte anses omfatta innehav av dessa teckningar."
Sedan finns där en 39:e teckning som beskrivs så här: "En av teckningarna (g24.jpg) skiljer sig från de övriga genom att barnet på bilden har drag som framstår som verkliga. Även i övrigt måste teckningen anses verklighetstrogen."
Den bilden anser HD definitivt är en sådan bild som lagstiftarna avsåg att kriminalisera. Men frågan de inte ställer i detta fall är om det även här är oproportionerligt. Nu har vi ju ingen konstitutionsdomstol i Sverige även om HD nästan uppträdde som en sådan i detta fall för en begränsad klass av bilder.
Man valde att fria Simon Lundström för denna på grund av att hans profession gjorde det "försvarligt" att inneha bilden men en "vanlig" människa skulle inte undgå straffansvar:
"Det har framkommit i målet att SL är expert på japansk kultur, inte minst mangateckningar. Han har bott i Japan i flera år och har arbetat bl.a. som översättare av mangaserier. Han har haft stora mängder mangateckningar i sin dator. Mot den bakgrunden måste hans innehav av en enda teckning, som i och för sig är sådan att innehav av den annars vore straffbart, anses försvarligt."
Notera att Beatrice Ask omedelbart svävar på målet och tycker att domen är problematisk när TT ringer upp henne. Hon framhåller att det kan bli besvärligt om man ska börja skilja på olika typer av framställningar av barnpornografi: "Rent allmänt kan jag säga att lagstiftningen inte gör någon skillnad mellan olika sätt att framställa en bild på och den inkluderar såväl enskilda barn som barn som grupp."
Frågan är om Bokus återigen kommer att börja sälja det japanska häfte som Karl Andersson översatte till engelska men som de drog bort ur sortimentet på grund av stolta moralister. Här gjorde Karl Andersson en intervju för Aftonbladet med en mangatecknare i Japan som gjort en bild som fälldes i lägre rätt.
Nyheter24, DN, DN, DN, SvD, SvD, Expressen, AB, Piratpartiets ledare Anna Troberg, GP.
Jag var den förste som intervjuade Simon Lundström om vad som hänt, då när han fortfarande inte ville gå ut med sitt namn offentligt för nästan 2 år sedan.
För övrigt är det Karl Andersson som designat omslaget till min läsvärda bok, den som får utlänningar att baxna: A Brief History of Swedish Sex. Jag gav en intervju om den här på WLCentral.org. Kostar knappt 60 kronor.
Recent Comments